"VI MÅSTE TJÄNA HONOM MED DE GODA

GÅVOR HAN HAR GIVIT OSS" RB Prol. 6


Eftersom ”sysslolösheten är själens fiende” (RB 48) är arbetet en viktig del av att söka Gud. Att arbeta hör till människans livsvillkor. Vi får använda de krafter och förmågor Herren gett, och använda dem i allt som behöver göras för att klostret inte ska ligga någon till last: i kök och trädgård, i ljusverkstad och gästhus. I en gemenskap som omfattar alla generationer har också omsorgen om gamla och sjuka medsystrar sin givna plats. Alla klostrets redskap - symaskiner, diskborstar likaväl som datorer och boktravar får vi ”betrakta som heliga altarkärl” (RB 31:10). Att hålla ut i och bemöda sig om att göra sitt arbete med omsorg är att delta i Guds fortsatta skapelseverk. Vi tar emot Guds gåvor, brukar dem och lämnar dem tillbaka till honom. I en benediktinsk rytm av bön och arbete förbinds himmel och jord med varandra till ett verkligt andligt liv.  Arbetets verkliga väsen finner vi när det inte värderas i tid eller pengar. I allt kan vi tjäna Gud. Ingenting är för litet för att inte behandlas med omsorg. Vår bön är vårt arbete, och vårt arbete är vår bön – "så att Gud blir förhärligad i allt" (RB 57:9).

"Allt nödvändigt skall finnas i klostret" (RB 66:6)


I klostret finns olika verkstäder. Så långt det är möjligt gör vi allt själva. Förutom omsorgen om systrar, gäster, hus och trädgårdar

har vi en verkstad där vi stöper, gjuter och dekorerar ljus till försäljning.