BÖN | HELIGA HJÄRTAS KLOSTER

"LÅT OSS SJUNGA PSALMERNA SÅ ATT VÅR SJÄL

ÄR SAMSTÄMD MED VÅR RÖST" RB 19:7

”Munken” säger den helige Benedikt, ”är den som verkligen söker Gud.” Du söker Gud, men han är den som först har sökt dig. Du vill finna honom, men han är den som finner dig, ständigt på nytt. Hela livet i klostret är inriktat på detta: att söka och att finna, att öva på att uppmärksamt lyssna inåt, för ”i mitt hjärta sorlar ett levande vatten; det viskar inom mig och säger: Kom till Fadern”(Ignatios av Antiokia). Tidebönerna, är hela Kyrkans bön, och förenar oss med troende över hela världen. Vi ber den heliga Skrift, framför allt Psaltarens psalmer, som vi sjunger på de gamla gregorianska melodierna. Den helige Benedikt uppmanar oss att ”tänka på hur man bör vara när man står i Guds och hans änglars åsyn, och sjunga psalmerna så att vår själ är samstämd med vår röst” (RB 19).

I dagordningen finns också stilla bön, meditation och begrundan. Den andliga läsningen, lectio divina, har sin fasta plats, där vi långsamt läser Bibeln eller andra andliga texter som ger näring åt bönen. När klockan ringer till bön släpper vi allt annat för att gå till kyrkan, till mötet med Kristus. Vi återvänder till honom som hela tiden väntar på oss. Från laudes, morgonens första tidebön, till ters vid dagens tredje timme och middagsbön vid den sjätte, fortsätter vi vår väg fram till vesper och avslutar dagen med completorium. Så följer vigilian, nattens gudstjänst. Då inträder nattens tystnad.

Vad är gudstjänst?

Först av allt: Ingenting som vi gör, skapar eller hittar på!

Vi är inbjudna till gudstjänst, till tillbedjan och lovsång, inbjudan utgår från Gud själv. Gudstjänst är inte något som vi gör, en del av församlingens ”verksamhet”. Gudstjänst/liturgi är det som pågått, pågår och som kommer att fortgå från evighet till evighet.

Bara människan kan bära fram sig själv och alla sina gåvor. Göra valet, frivilligt säga ja och frambära sig själv som en offergåva.

I gudstjänsten är vi förenade med Gud, liksom änglar och helgon, även om vi inte kan se det. Guds kärlek vill bli besvarad. Kärleken strävar mot att bli ömsesidig, leva i medveten dialog, så att djup ropar till djup. I människan finner Skaparen svar i tillbedjan, hela skapelsen säger, sjunger sitt credo till den Gud som ständigt skapar.

All liturgi är kommunikation, dialog - kallelse och svar.

Gudstjänst är en inbjudan till att stå inför Gud och hans helgon. Att vara ett med den himmelska härskaran i förundran inför den Evige, den Outgrundlige. Han som samtidigt är mig närmare än jag är mig själv.

För ett ögonblick får vi smaka den himmelska lovsången.

Dag och natt fortsätter vi att söka Honom som drar oss till sig, eftersom vi inte kan upphöra att längta efter mer av det liv vi fått i dopet. I sin Regel skriver den helige Benedikt att munkarna inte ska ”föredra något framför kärleken till Kristus”(RB 4:21). Det är ett riktmärke som genomsyrar allt i klostrets vardag. Ora et labora, bön och arbete, är ett uttryck för att vi söker Gud. Den uthålliga bönen är hela människans svar på Kristi kärlek, och arbetet är även det ett svar: händernas, tankens svar och hängivenhet.

"Ingenting får gå före gudstjänsten", säger den helige Benedikt i sin regel (RB 43.3). Centrum för varje dag är mässan där vi tar emot Kristus . De gemensamma tidebönerna som vi ber på Kyrkans uppdrag är stommen i vårt liv. I liturgin tar vi emot Guds Ord, men även i den enskilda läsningen hämtar vi den livsviktiga näringen för varje dag.