"VEM ÄR DEN SOM ÄLSKAR LIVET

OCH ÖNSKAR ATT SE GODA DAGAR?" RB Prol. 15

I Kyrkan finns en mångfald av ordnar, en färggrann palett med alla nyanser. Varje gemenskap har fått en särskild gåva som bidrar till Kyrkans fullhet. Gud har en särskild plats för varje människa som han kallar, och en särskild gemenskap där hon får svara, där han vill att just hon ska planteras och växa. Det benediktinska livet i Heliga Hjärtas Kloster kan man kort beskriva så här: Vi söker Gud tillsammans i bön och arbete, med Moder Maria som förebild.

Det är Herren som har kallat var och en av oss systrar till just detta kloster. Vi får ta emot varandra som gåvor till glädje och stöd. Men gåvan är också en utmaning – vi behöver varandra för att inte fastna i egoism och trångsynthet. Vi hjälper varandra att växa och öva kärlek och tålamod.

VARFÖR GÅR MAN I KLOSTER?


Att svara på frågan varför man vill gå i kloster är lika svårt som att förklara varför man blir förälskad i en viss person. För det handlar om kärlek – och kärleken är ett mysterium både för den som älskar och för den som blir älskad. Kallelsen är också en gåva, som jag aldrig kan kräva eller förvänta mig att få. Gåvor ges oss och de föder tacksamhet. Kallelsen är en gåva för hela livet och därmed också något jag varje dag får tacka för.

Några upplever Guds kallelse som en plötslig överraskande uppmaning, men för de flesta av oss börjar den i en stilla längtan som efter hand blir tydligare. Vägen till att bejaka och svara på kallelsen kan också se väldigt olika ut. Allt från ett självklart ja från början till en kurragömmalek eller till och med något jag försöker fly ifrån. Herren har ett oändligt tålamod och fortsätter att kalla på oss också när vi är motspänstiga eller när vi inte vågar kasta oss ut i det okända. Han gläder sig åt vårt ja och respekterar vår tvekan, men likt en förälskad ger han inte upp i första taget.

"Ingenting föredra framför kärleken till Kristus", skriver den helige Benedikt i sin klosterregel (RB 4.21). Detta är vad alla former av gudsvigt liv handlar om: Att ta emot inbjudan till ett liv helt givet åt Gud och att sedan dag efter dag svara – med, av och i kärlek.

Funderar du på om Gud kallar dig till att bli nunna eller munk? Eller till och med anar att det är så? Då kan det vara bra att tala med någon som själv lever ett gudsvigt liv eller att besöka ett kloster under några dagar – första gången kanske utan att avslöja din längtan! Kom och se, sa Jesus till lärjungarna. Det säger han också till den som vill följa honom på ett närmare sätt idag.

En av oss…

Namn: Sr Katarina

Hur länge har du varit i klostret? Det har hunnit bli 43 år

Varifrån kommer du? Tror att mitt uttal förråder mig: jag kommer från Dalarna.

Vad är klosterliv för dig?

Att verkligen leva är ny utmaning varje dag! Man behärskar det aldrig, man behöver söka Guds närvaro, lyssna till Honom och sina medsystrar – och svara på den kärlek som söker mig varje dag!

Är någon festdag under året särskilt viktig för dig?

Oftast den som vi just firar. Jesu Heliga Hjärtas högtid är viktig, Marie bebådelsedag, och förstås Påskdagen.

En bok du skulle vilja rekommendera andra att läsa?

I Olivier Clements bok Källor hittar man nästan alltid en text som väcker längtan efter att växa närmare Kristus.

Någon person som är en förebild för dig?

En äldre abbedissa som var trofast i sitt uppdrag och aldrig förlorade hoppet om någon.

Någon dag som varit av avgörande betydelse i ditt liv?

Min dopdag! Fast den minns jag inte. Och den dag jag fick ta emot kommunionen första gången.

Nämn en av tidebönerna och varför just den är viktig för dig?

Alla ger olika aspekter som belyser varandra. Men början av morgonbönen laudes är Viktig: ”Herre, öppna mina läppar till att förkunna ditt lov.”

Tre ord som är viktiga för dig? 

Barmhärtighet. Tack. Idag.

Vad gör dig glad? 

Den första blåsippan. En medsysters leende.

Vad oroar dig? 

Att så många tycks förlora hoppet. Att okänslighet växer till.

Vad hoppas du för framtiden?