Klosterlivets historia går tillbaka till kyrkans allra första tid. Beskrivningen i Apostlagärningarnas andra kapitel ses som en förebild för den kristna gemenskapen: ”De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. De sålde sina egendomar och hade allting gemensamt, de tjänade sina medmänniskor” och ”höll måltid med varandra i jublande innerlig glädje”. När Kyrkan växte kom dessa ideal att på ett särskilt sätt övertas av dem som ”lämnade allt för himmelrikets skull” och som förverkligade kallelsen till Kristusefterföljelse i de framväxande klostergemenskaperna.

Mariadöttrarna av den Evangeliska Mariavägen tog sin början med en kvinnas sökande efter Herrens kallelse och uppdrag: Gunvor Paulina Norrman (1903-1985), senare med ordensnamnet Paulina Mariadotter. Hon var lärarinna vid ett skyddshem för flickor i Vallby utanför Enköping. Hon sökte en väg för ett kristet, intensivt och helengagerat liv. Hon menade att den tomhet och meningslöshet som många människor upplevde hade djupa existentiella och andliga rötter, som inte kunde mättas av det materiella välstånd som växte efter kriget.

Hon lämnade sin tjänst vid skyddshemmet och började sitt sökande efter att ge form åt den kallelse hon erfor, att bygga ett ”hem för kärleken, för kärleken har blivit hemlös i vår tid”, som hon uttryckte det. Detta sökande förde henne på en väg från Sverige genom Danmark, till Tyskland och tillbaka till Sverige.

I Danmark mötte hon Else Wolf, som efter att hon blivit änka alltmer känt sig dragen till att leva sin tro på ett radikalt sätt och att söka svaret på vilken kallelse och uppdrag Herren givit åt kvinnan i kyrka och samhälle. Även rektorn för det skyddshem där Paulina Mariadotter arbetat, Maria Margreta Hasselberg, lämnade sin tjänst. Dessa tre hyrde ett hus i södra Danmark, på gränsen till Tyskland, som kom att bli centrum för den framväxande gemenskapen.

Att leva ”försoningens och kärlekens liv” tillsammans blev ett tecken på den kristna trons äkthet och radikalitet i ett område som präglats av många svåra upplevelser under krigsåren. Man läste Bibeln, bad och samtalade tillsammans, och tog emot andra kvinnor i behov av stöd, hjälp och i sökandet efter en livsinriktning.

På 1950-talet kom man till Trier i Tyskland och mötte den katolska kyrkan och många katolska kloster. Här påbörjades arbetet med den helige Benedictus Regel.

Efter ett tiotal år återvände man till Danmark, anlade en blå ordensdräkt och avlade löften.

1964 återvände Mariadöttrarna till Sverige och ett hus införskaffades i Vadstena. Så småningom inköptes och renoverades Mariagården vid Blåkyrkan, med kapell, plats för ett mindre antal systrar och gäster.

Under 1970-talet tog man i Vadstena upp arbetet med den benediktinska klostertraditionen. Efter år av studier, samtal och bön stod det klart för systrarna att det Heliga Hjärtas Kloster som man redan 1960 fått insikt om att skulle byggas, nu skulle förverkligas. Systrarna började förbereda sin konversion till den katolska Kyrkan och att söka vägar in i den världsvida benediktinska gemenskapen. Benedictus av Nurcia (480 – 543) kallas det västerländska munkväsendets fader och är en av Europas skyddspatroner. Redan om ung greps Benedictus av längtan att söka Gud, han gick en lång väg från att ha lämnat studierna i storstaden Rom, via eremitliv i en grotta, till uppbyggandet av klostret Monte Cassino, sydöst om Rom.

Utifrån erfarenheten av ett liv i gemenskap med bröder, skrev han den Regel som under lång tid varit vägledande för munkar och nunnor i de många kloster som växte fram i Europa, och med tiden i hela världen.

Konversionen, upptagandet i den katolska Kyrkan, ägde rum den 8 december 1988. Detta steg uppfattades inte som ett steg från den övriga systergemenskapen, utan som ett steg i fördjupad enhet med Kristi Kyrka. Benediktinklostret Abtei Unsere Lieben Frau zu Varensell i Paderborns stift i Tyskland kom att bli fadderkloster för gemenskapen på tio systrar som sökte sig djupare in mot klostertraditionens rötter.

Flera unga kvinnor sökte sig till klostret, som snart inte kunde rymma fler. 1995 påbörjades byggandet av Heliga Hjärtas Kloster i Väversunda socken vid Omberg, 15 kilometer söder om Vadstena. Kyrka, kloster och gästhus stod klart och invigdes den 11 augusti 1997.